Dagarna just nu är helt fantastiska. Kvällsbaden ljuvliga. Så mycket livskraft och lycka. Jag sitter vid havet och läser i Christer Ohlssons bok “andra sidan” – en bok om sorg. I boken finns mycket klokskaper och Christer berättar bl a om en undersökning från hospis – vad människor ångrar när de ligger på dödsbädden.

Jag önskar att jag levt livet lite mer på mina villkor
Jag önskar att jag inte jobbat så hårt
Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor
Jag önskar att jag varit i kontakt med mina vänner
Jag önskar att jag tillåtit mig själv att vara lyckligare



Orden berör. Alla är starka men den första är verkligen otroligt stark - att jag levt lite mer på mina villkor. Vila i den en stund. Vems förväntningar är det som styr dina dagar? Är det inte dina egna riskerar du att ångra dig den dagen det är för sent.

Ja, det finns en sak vi alla människor har gemensamt. Och det är att vi en dag ska dö. Vad har du för relation till döden? Jag tänker och tror att det är fint att vara med den emellanåt så att vi kan låta den vara en del av livet. Många har dödsångest. Jag har också känt det ibland. I stunder av panikångest så är tillståndet minst sagt utmanande.  När solen lyser från klarblå himmel så känns det lite mjukare att reflektera kring döden en stund.


I naturen och i djurlivet är döden närvarande hela tiden. Jag tror att det bästa vi kan göra är att acceptera att vi kommer att dö. När vi blir medvetna om vår död kan vi lägga fokus på att vi har turen och möjligheten att leva. Och då menar jag inte att överleva - utan att leva fullt ut med allt livet ger - glädje och sorg. Ebb & flod. Med toppar & dalar. Och livet det pågår nu. Inte då och inte sen. Det blir också enklare att navigera och leda i osäkerhet och transformation. När vi accepterar att allt är i ständig rörelse. Inget finns för alltid. Förändring är en del av vår natur.

I vissa kulturer är döden och begravningen en fest. Vi förlorade vår älskade vän Diba för ett och ett halt år sedan. Hon är från Danmark och i deras kultur är det mer av en fest under efterminglet. Vi skapade en fin minnesstund hos k.lagerkvist som vi tror – nej vi vet att vår vän hade gillat det – med smörrebröd, ett sorl av samtal mellan nya och gamla vänner och bubbel i glasen. För en stund mitt i all sorg firade vi det som var istället för att sörja det som inte blev. 

I New Orleans fins det jazzbegravning – anordnas mest för avlidna musiker men vem som helst kan beställa en. Det börjar med ett begravningståg med ett band vid kyrkan med sorgsen musik. När personen begravt går musiken över i dur och en festlig atmosfär infinner sig där. Tåget går vidare på gator och torg och vem som helst uppmanas att delta i firandet.

Är döden slut eller början på något nytt? Ja, det vet vi inte. Men vi kan tro. Vad vi än tror på så tror jag att själva tron är viktig. Att vi tror på något och att vi fyller varje dag med vackerhet, liv, lycka och meningsfullhet.  

En övning jag ofta gjorde när jag jobbade med entreprenörskap i skolan med Drivhuset för si så där 20 år sedan är ”om du hade 1 år kvar att leva – vad hade du gjort då”?

Den vill jag dela med mig till dig idag.
Skriv en lista av allt du skulle vilja uppleva innan du dör.
Som en bucketlist som motiverar dig att ta vara på stunden.
Titta på din lista av ljuvliga saker du vill göra eller vara.
Välj sedan det som är topp 5 o planera in dem på riktigt. 

Med kärlek,

Anna